Nu har vi äntligen gjort dendär kastreringen... I fredags lämnade vi in våra älsklingar klockan nio, sedan var det bara att vänta. Klockan fyra hämtade vi dem och de var helt slutkörda.
De hade hittat en rest av en äggstock och en ärrbildning i Gullan och detta kunde vara anledningen till att hon fortfarande löpte. De tog i alla fall bort det och nu håller jag tummarna för att de var extra noga med Doris så vi slipper fara in igen. De hade sytt med någon slags metalltråd som veterinären sa var bra för att då slapp katten ha krage på sig. De gillade tydligen inte att tvätta på såret för att metallpiggarna var så vassa.
I bilen tillbaka från Vännäs låg Gullan och sov som en stock, och Doris skrek de mest hjärtskärande ljud som jag någonsin har hört. Kände mig som världen sämsta.. som gjort dethär mot henne.
Väl hemma släppte vi ut Gullan först för att se hur hon skulle reagera på Doris. Hon luktade lite på Doris genom buren och sedan skulle hela lägenheten utforskas på mycket vingliga ben.
Släppte ut Doris och hon hade samma problem.. vingliga ben.
Vi stängde in dem i sovrummet och släckte lampan så att de skulle få sova ruset av sig och det funkade jättebra med allting. Sedan märkte jag att Gullan inte kunde låta bli sina stygn och gnagde och tvättade hysteriskt. Då blev det kastreringströja för dem båda. Tyvärr verkar det som att Gullan kommer åt ändå så imorgon måste jag inhandla en krage.
Trodde att allt skulle vara precis som vanligt mellan tjejerna för att de inte reagerade på varandra överhuvud taget, men där tog jag fel. Gullan måste nu visa vem det är som bestämmer och slog till Doris i köket idag när det var dags för mat. Hon beteer sig jättekonstigt mot Doris. Doris i sin tur har gömt sig och varit lite rädd för Gullan. Det känns som att hon är ängslig.
Såren ser bra ut för tillfället. Gullans var lite vått, men jag tror att det har att göra med att hon tvättade sig där, försökte tvätta med sårtvätt, men då var hon tvungen att tvätta ännu mer. Inget var eller svullnad, det är bara Doris som är lite blå runt om, men det känns då som att det kommer att läka fint. Håller tummarna.
Är i alla fall en riktig hönsmamma och känner mig riktigt hemsk. Otroligt jobbigt när katterna inte verkar känna igen varandra. 8 dagar kvar tills jag kan ta stygnen. Längtar massor