Idag, just utanför jobbet, träffade jag på en helt underbar katt. En vacker långhårig hona (tror jag i alla fall) som var mycket kontaktsökande. Som den kattknäppa tjej jag är så klappar jag självklart den vackra lilla långhåret för att till min förskräckelse inse att näst intill hela pälsen är en tova. Eller egentligen en kaka av hår och smuts.
Springer in på jobbet och hämtar en sax för att försöka ta bort det värsta.. Men inser när jag börjar klippa att det är lönlöst. Kattens tovor sitter för nära huden och har till och med gjort att kattgumman blivit helt kal på ena sidan av kroppen (och då menar jag helt kal! Inte så att någon försökt raka katten, utan verkligen sjukligt kal).
Börjar nästan gråta när jag sitter där i leran och inser att katten måste lida oerhört. Dock spinner det lilla djuret när jag klipper i tovorna och hon förstår nog att jag försöker hjälpa henne.
Medan jag satt där funderade jag på vad jag egentligen skulle göra. Kom på att katten måste ju in till veterinären på något sätt.. och om jag skulle haft bil skulle jag tagit med henne på momangen. Men nu ringde jag nummerupplysningen istället och bad om numret till djurskyddet, vilka jag sedan ringde till. Tyvärr var det en telefonsvarare som tog emot samtalet.. och jag lade på.
En kvinna från jobbet kom då ut och berättade att hon trodde hon visste vem som ägde katten.. och jag tog katten i famnen och gick dit med arga steg. Det var en äldre dotter som var hemma.. kanske i min ålder, och hon sade att det var deras katt.. Jag förklarade att katten lider av att gå omkring så där i pälsen och att hon måste rakas idag. Och det måste verkligen göras idag, annars kommer jag ta henne till veterinären själv! Jag var så arg att jag också nämnde att det var på gränsen till djurplågeri att låta katten ha det så här.
Tjejen svarade att de brukar klippa katten hela tiden.. och jag svarade att det är bra att de gör det, men att det måste göras ännu oftare för att detta var skandalöst.
Det slutade med att jag lämnade katten där och att dottern skulle ringa sin mamma för att hjälpa katten.
Hoppas verkligen att de nu gjorde det.. Jag kommer i alla fall att hålla ögonen öppna imorgon.
Nu har jag skrivit av mig all ilska och kramat mina katter lite extra och lovat dem att de aldrig ska behöva lida.. pust.
